Viltspår och eftersök

Första viltspåret görs på 100 meter för att se om hunden känner sig intresserad. Den börjar vid start där det gjorts ett ordentligt start där det finns mycket dofter av klöven och blodet. När hunden fått känning av spåret så spårar den klöven och blodet som ligger tätt. När hunden visat på klöven så beröm den med något gott.
Viltspår som läggs på 600 meter har 5 vinklar. Man lägger spåret med att dra klöven med långa mellanrum till blodet. Vid vinklarna kan man göra återgång och bloduppehåll, göra trekanter osv. Vid anlagsprovet markeras spåret med snitslar men i öppet markeras endast starten.
Eftersök och vilspår liknar varandra men eftersök är en vidareutveckling för hunden när den kommit så långt att man vill ha fler utmaningar.
Inte alla viltspårschampions blir duktiga eftersökshundar. De måste kunna markera skottplatser och blod mm i spåret.

Första riktiga eftersöket bör vara att gå ett spår efter en älg som bevisligen ligger död efter en kortare eller längre sträcka. Detta för att veta att hunden spårar även riktiga djur.
Cockern ska vara spårnoga , spåra efter markvittring och inte spårar efter luftvittringen.
Cockern kan ibland arbeta lite kryssande över spåret men oftast följer de spåret precis.

Enligt jaktlagen ska en hund som är särskilt tränad för ändamålet finnas på plats inom 2 timmar vid skadskjutning.

Fråga skytten när påskjutningen skedde, om viltet visade tecknen på träff vid skottögonblicket.
Rörde den sig annorlunda? Lät annorlunda? Haltade? Varifrån kom djuret? Har nån försökt hitta djuret själv?

Trampa aldrig runt på olycksplatsen eftersom detta kan göra det svårare för hunden att hitta spåret efter det skadade djuret.

För att hitta skottplatsen kan man använda hunden för att hitta spåret och skottplatsen. Man sätter på hunden selen och ber den söka spår. När skottplatsen är funnen sätter man hunden eller ber medhjälparen hålla hunden. (Det är bra om nån jägare följer med som skytt så man kan koncentrera sig på hunden och spåret).
Man undersöker platsen efter hår, blod och benbitar mm. Vid lungträff är blodet ljust och skummigt, vid köttsår är blodet mörkrött, vid levern är blodet brunrött.
Om det skulle vara lite eller inget blodet är inte någon garanti för att viltet skulle vara oskadat. Därefter ska man gå lugnt och försiktigt fram.

Tänk på att när ni går över från ena jaktlagets område till det andra jaktlagets område att alltid ha det andra lagets tillstånd för att går över. Eller överlåter till nästa jaktlag att sköta om spårningen.
Ett skadat djur söker sig gärna till vatten så det kan korsa andras områden på väg dit. (hänvisa till lämplig paragraf i jaktlagsstiftningen)

En eftersökshund släpps aldrig lös i spåret utan föraren ska kunna gå efter lugnt och kunna läsa av naturen var viltet gått. (Man kan behöva en ställande hund som backup eftersom inte cockern kan ställa ett djur)

Bra eftersökshund? - En bra eftersökshund har spårnoga, är envis, är samarbetsvillig men samtidig självständig. Utrustningen är en bra spårsele, spårlina.
Spårlinan ska vara 10 meter ej längre. Karta, kompass, vitt papper, gps, komradio, mobil mm mm.
Man håller ca 5 ??? m in på linan och hunden ska gå så sakta att linan löper slakt under spårningen (svårt eftersom hunden blir ivrig).
Eftersökaren ska hinna läsa av spåret. Vid mycket buskar och sly släpps linan och tas upp efter buskaget.
Glöm inte att uppmuntra spårhunden under spårningen. När spårhunden kommit fram till viltet, ge den beröm.

Kanske en smakbit också? Skulle något vara fel så maila gärna och förklara.